Löp och parning

 

Lite smått och gott om löp och parning

 

 

Tamhunden kan, till skillnad från sin förfader vargen, löpa och föda valpar alla årets månader. Vargar däremot har sin mest fertila period mellan december och mars, och föder sina ungar på våren. Det är till och med så att vargens testiklar förminskas under sommaren och att spermiekvaliteten försämras avsevärt. Man tror att detta är naturens sätt att se till att vargungarna föds då de har bäst förutsättningar för att överleva.

 

 

Bästa tiden för befruktning

 

Trots att hundens fortplantningsförmåga utvecklats sedan tiden som varg, så finns det en viss säsongsvariation även hos hundar. De flesta parningar och inseminationer sker i december till mars då även hundarna är mest fruktsamma. Under sommaren är tiken mindre fruktsam, troligtvis på grund av värmestress. På sommaren har man noterat att hanhundens spermier är av sämre kvalitet. Vill man samla sperma för infrysning, bör man därför undvika att göra det under sommaren.

 

 

Könsmognad hos hanhunden

 

Hanhunden blir könsmogen vid 6-12 månaders ålder, men den optimala spermieproduktionen kommer först senare. Man kan inte "se" på hunden att den är könsmogen. Beteenden som att rida eller lyfta på benet för att kissa, har hunden redan som valp. Däremot kan man se att hunden är könsmogen på parningsvilligheten vid en parning samt på spermiernas mognad.

 

 

Honhundens könsmognad

 

Tiken löper första gången när den har uppnått 85 % av sin slutliga kroppsvikt. Vanligtvis infaller detta vid 9-12 månaders ålder, men det kan ske mellan 6 och 15 månaders ålder. Små raser blir ofta könsmogna tidigare än större raser.

 

Det första löpet är inte alltid fullgott. Ibland uteblir ägglossningen och tiken kan vägra att para sig. Det första löpet kan också vara "tyst", det vill säga passera obemärkt. Tikar som paras i tidig ålder får ofta mindre kullar. Kullstorleken ökar sedan upp till 3-4 års ålder, varefter storleken på kullen åter minskar.

 

 

Löpets olika stadier

 

En tik löper normalt 1-2 gånger per år och brunstcykeln är indelad i fyra olika stadier:

 

1) Förlöp (proestrus). Räknas från första dagen man ser en blodig flytning. Tiken är intresserad av hanhundar, men tillåter inte parning. Varar i genomsnitt i 9 dagar, men kan vara så kort som 2-3 dagar och ända upp till 3 veckor.

 

2) Höglöp (östrus). Varar under de dagar tiken tillåter parning. Under denna period sker ägglossningen. Perioden varar i genomsnitt 9 dagar, men det finns variationer från 3 dagar upp till mer än 3 veckor.

 

3) Efterlöp (metöstrus). Varar i 2-3 månader. Under denna tid är nivån av dräktighetshormonet (progesteron) hög i blodet. Efterlöpet sker både hos dräktiga och icke-dräktiga tikar. Under denna period blir många tikar skendräktiga.

 

4) Vilofas (anöstrus). Tiden fram till nästa förlöp. Under denna tid får livmoderhinnan en chans att återhämta sig. Periodens längd varierar mycket. De tikar som har en kort vilofas, löper 2 eller 3 gånger per år medan de som har en lång vilofas löper högst 1 gång per år.

 

 

Vilken dag är det bäst att para hunden?

 

Eftersom tiden för både förlöp och höglöp varierar mycket från hund till hund, är det svårt att ange vilken dag som är bäst. Ofta sker ägglossningen i början eller i mitten av höglöpet. Till skillnad från andra arter behöver hundens ägg tid att mogna innan de är befruktningsdugliga. Denna mognad tar 1-2 dygn, och därefter kan äggen överleva i 2-4 dagar. Under dessa dagar har hunden störst chans att bli dräktig.

 

Eftersom hanens spermier kan överleva i 4-6 dagar kan tiken bli dräktig under 8-10 dagar, vilket är en förhållandevis lång period. De 2-4 mest optimala dagarna för parning infaller ofta mot slutet av höglöpet. Då har alla honans ägg hunnit lossna och mogna.

 

 

 

Att tänka på inför befruktning

 

Om man vet hur länge tiken löper kan man ha som tumregel att para henne de 2-3 sista dagarna i löpet. Då är chansen att hon blir dräktig störst. Det finns även bättre chanser att få en större kull eftersom alla ägg har hunnit mogna. Risken med att vänta alltför länge är att äggen kan hinna bli gamla och att de inte längre är befruktningsdugliga. Å andra sidan är risken med att para för tidigt att spermierna inte överlever länge nog för att äggen ska hinna lossna och mogna.

 

Om tik och hane är tillsammans under höglöpet, parar de sig förmodligen när förutsättningar för att tiken ska bli dräktig är som störst. Om man däremot ska resa till hanen för parning, kan man ibland behöva hjälp med att hitta den bästa dagen. Det gäller även för insemination.

 

 

Mätning av progesteron i blodet

 

Vaginalutstryk visar när det är dags att ta blodprov för att undersöka halten av progesteron i blodet. Att mäta progesteron ger mer exakt information om var i löpet hunden är, och man kan ofta utifrån progesteron-halten beräkna hur långt det är kvar till optimal parningsdag. Progesteron-halten börjar nämligen stiga mot slutet av förlöpet. Ibland kan det vara nödvändigt att ta mer än ett blodprov t ex om man tar det första innan progesteronet har börjat stiga. Om matte eller husse vet hur länge tiken löper, är det lättare att bestämma dag för provtagning och man kan då undvika flera provtagningar.

 

 

Från parning till valpning

 

Det kan gå 57-72 dagar från parning till valpning, beroende på när i löpet man parar sin hund. Från ägglossning till valpning går det ca 63 dagar, men om det går så mycket som 63 dagar har man egentligen varit ute lite för tidigt. Om man har parat på den optimala tidpunkten så är dräktighetstiden 61 dagar. En tik som går 57 dagar är således parad väldigt sent i löpet, och en som går 72 dagar är parad mycket tidigt.

 

 

 

Varför går tiken tom?

 

Det är ofta en stor besvikelse om inte tiken blir dräktig efter parningen. Den allra vanligaste orsaken till detta är att man parar tiken på fel dag. En annan orsak till utebliven dräktighet är att hanens spermiekvalitet är otillräcklig.